En dag helt stilla
Varit så sjukt deprimerad de senaste dagarna, att ställa in träningen gör ont i hela mig.
Vissa tycker nog det låter väldigt löjligt men jag är ju träningsberoende och det gör ont i själen att ställa in något man ser fram emot varje dag.
När jag slår upp ögonen på morgonen så är det en ny träningsdag för mig, en dag fylld med det jag älskar.
Går inte ett pass bra, så blir automatiskt dagen dålig.
Igår var första gången på kanske ett halvår som jag inte var ute och gick eller spinnande, löpade eller gymmade.
Skulle träna armar/rygg och mage men jag kunde inte gå på benet så jag var tvungen att åka hem.
Jag satt stilla hela kvällen, aldrig haft så tråkigt.
Får inte lov att gå på promenader nu, eller spinna, eller gymma ben eller löpa och listan kan göras lång.
Jag får bita ihop och bli bra i benet, tänka att snart är jag tillbaka igen.
Nästa vecka blir det simning på schemat, det enda jag får lov att göra utan att belasta benet.
